PerioralDermatit som 17-åring!

Idag tisdag har jag behandlats med antibiotika(Tetralysal) i drygt en vecka.

Samtidigt som jag fick dessa kapslar fick jag även med en kräm som heter Protopic. Jag slutade med den redan efter första användningen.. De sa att med hjälp av den kunde de bli värre än va de redan var innan det lägger sig.
Men ni vet själva vilken smärta, klåda å sveda man har redan innan. Tänk er då den gånger 100 + en värmekänsla och blodröd irritation. Nä ni, de skiter jag i!

Jag kör nu istället med Tetralysalen, morgon och kväll, 300mg. Sen de dagar jag är hemma utan smink, de vill säga 5/7, så lägger jag på en mjukgörande salva som heter MiniDerm, som går att köpa på apoteket. Den lägger jag på ny varje timme för att hålla de rent. Innan jag lägger på ett nytt lager, baddar jag bort den gamla salvan med kallt vatten och låter huden lufttorka.

Om jag nu nödvändigtvis ska lägga på smink så lägger jag MiniDerm'en i hela ansiktet å låter de stilla sig i ca. 5 min.. Sen försöker jag lägga på ett väldigt tunt lager foundation, vilket är svårt eftersom man vill täcka allt.. Inget puder! Det torkar ut eksemen..

På ögonen använder jag endast mascara, då eyelinern och ögonskugga retar upp de väldigt mycket vid ögonen..

Eftersom eksemen egentligen inte bör rengöras, så använder jag en tvål från änglamark som är parfymfri, och sen lufttorkar ansiktet innan jag lägger på x antal lager MiniDerm..

Visst de svider å kliar även om man har MiniDerm på. För de fick jag klådstillande-tabletter vid namn Atarax. Tabletterna är effektiva efter ca. en timme. Ataraxen är ochså lugnande och ångestdämpande, vilket gör att man kan bli en aning trött.. Därför använder jag helst bara tabletterna på kvällstid.

För mig har själva eksemen blivit finare sen jag började med det här.. Dock har PD en läkningsperiod på ibland flera månader upp till flera år. Och man kan i vissa fall få återfall.

Jag hoppas att ni som också lider av samma sak kommer att ha nytta av min läkningsprocess och ni kommer säkert att känna igen er i mina tankar...
Människor som inte har PD tror att det är smittsamt och nästan aktar sig för en. De vet inte i vilket helvete vi lever i!

Jag som sjuttonåring känner mig mest drabbad, vilket jag förstås inte är.. Men tänk att under en lång period inte kunna leva ett ''normalt'' liv.. Festa med kompisar, fixa sig riktigt snyggt, knappt kunna gå ut..
Det med sminkningen är nog det värsta! 

Man bör ju inte heller förtära alkohol, mjölkprodukter, chips eller godis! Hur i hellskotta ska man klara sig, som den godis och mjölknarkoman jag är...

En del jag tycker är värst, det är att man inte vågar berätta för någon vad man egentligen har.. Jag har ljugit ihop en historia om att jag går på antibiotika för mitt immunförsvar och får utslag av det.. Det är bara en av mina vänner som verkligen vet vad jag har. Att leva i en lögn känns inte heller bra!

Jag hoppas ni finner detta intressant och följer mina inlägg.. Kommer göra inlägg varje dag, även med bilder och va jag använder för metod!